Japp! Anledningen till några veckors tystnad här på bloggen - för hur skulle jag kunna blogga utan att prata om något av det största som hänt i hela mitt liv!?! Nu är dock de 12 kritiska veckorna förbi och äntligen får bladet ramla av munnen.I mitten av november ska lill-bebis få komma till vår familj... Overkligt, fantastiskt. Så efterlängtad.
De senaste åren har varit en lång förberedelse för detta, och äntligen kändes det rätt.
Jag har fått må ganska bra ändå, illamåendet hemsökte mig bara under ca två veckor - och det var i direkt proportion till hur stressad jag var märkte jag. Men nu har det (och jag) lugnat sig verkar det som (peppar peppar), och jag klarade mig med totalt 6 spyor :P Dock en mitt på centralen i morgonrusningen - sorry alla! Men ingen stannade för att hjälpa till eller erbjuda en näsduk eller något! Blev lite sur på dem...
Så nu inväntar jag den synliga magen! Jag tycker ju att magen har ändrat lite form, men tyvärr skulle nog ingen annan se det. Enligt gravidappen är lill-bebis stor som en lime denna vecka - skumt att det inte syns utanpå tycker jag - det är ändå ganska stort! Som en liten prinskorv... Eller prinsesskorv? Åh vad jag längtar till ultraljudet!



